Ny gigbag

Om man köper en enklare Telecaster, vilket jag gjorde förra rået eftersom jag inte anser att jag förtjänar bättre innan jag kan spela bättre, så får man den i en Standard Gig Bag. Det duger ju inte för en tele som aspirerar att vara lite vintage. Då finns alternativet att skaffa en Tweed Deluxe Gig Bag. Förutom att den har tjockare isolering så är den tillverkad i samma mönster som de gamla Fenderförstärkarna har, och matchar blonde-finishen bättre än svart nylon gör:

Inköpt på eminenta Uppsala Musikverkstad.

Zac Brown Band & Alan Jackson "As she's walking away"

I våras skrev Zac Brown Band på sin hemsida att de skulle ha med en "god vän" på en av låtarna på nya skivan. Eftersom de är från Georgia spekulerades det om att det var Alan Jackson som avsågs, och när singeln släpptes nu i höstas så visade det sig stämma. En ganska otippad kombination kan man tycka, och meningarna går säkert isär om hur det funkar.
As she's walking away är en mycket stark komposition av Zac Brown och demonstrerar den musikaliska utvecklingen från senaste albumet Foundation. Stroferna är mycket enkla, nästan simpla, och sätter sig direkt. Den akustiska gitarren är typisk Zac Brown medan stämsången för tankarna till The Eagles.

Låten är tydligt skriven som en duett med Alan Jackson. I sticket mellan första refräng och andra vers sjunger Zac "Wise man next to me did say 'baut the one that got away..." varefter Alan tar över med "Son I missed my chance". I videon görs en visuell övergång på samma ställe när Alan introduceras då han tittar upp under hattbrättet. Det finns även en annan subtilare introduktionsmarkör - Precis innan versen börjar introduceras en Telecaster som spelar på det typiska sätt som Brent Mason gör på Alans skivor men som man sällan hör på Zac Browns skivor. Det låter mycket designat.

Det här är en av Zac Browns absolut bästa låtar, om inte den bästa hittills. Att Alan Jackson är med är snudd på magiskt. I love it.

Musik och sånt

Att blogga är kul. Här tänker jag uttrycka mig om ett fritidsintresse som upptar en rätt stor del av min tid - musik. Men saken är den att jag blandar in så många andra saker i musikintresset att det inte bara handlar om artister och låter utan mer om hur jag lever livet. För det första är mitt musikintresse kopplat till gitarren som instrument. Jag började spela i tonåren men har aldrig ägnat mig åt spelet riktigt seriöst. Men intresset återväcktes för några år sedan när jag började lyssna på country. Sedan dess har jag en skruvad fascination för Fender Telecasters. Telecasterns historia och plats i amerikansk populärkultur är snudd på magisk, och den klassiska Telen i färgen "blonde" kan nästan kallas alla elgitarrers moder:

Jag har en bra modern variant av en Tele enligt den klassiska specifikationen, men drömmen är naturligtvis att någon gång kunna äga ett riktigt vintage-exemplar, eller åtminstone en nutida replik av orginalet.
Det här Telecasterintresset påverkar vilken musik jag lyssnar på. Dagens Telecasterikon i countryvärlden är Brent Mason. Han medverkar på de flesta Nashvilleproduktioner idag, men han har en särskild betydelse i Alan Jacksons sound, och det är där som jag helst njuter av hans spel.

Så det här är vad jag kommer att ägna mig åt här.